Lull-musik
Det är en sådan här dag man inte vet var man ska ta vägen, vad man ska göra och hur man ska bete sig mot andra människor.
En sådan dag man helst bara skulle vilja skära upp var enda ven och artär i hela kroppen, och se hur allt liv dör i takt med blodet som rinner.
En sådan dag man bara vill ska ta slut, men endå finnas.
En helvetesdag innan det riktiga helvetet börjar.
En sådan dag man ångrar precis allt man sagt och gjort, men vet endå inte om och hur man skulle kunna gjort det bättre om man fick spola tillbaka tiden.
En dag då man sitter där på golvet med sina älskade rakblad, sina mediciner, sprit och bilder på vänner. Och funderar på vad som väger tyngst. På vad som skulle vara lättast, på vad som är mest värt.
En sådan dag när man funderar på om folket omkring en verkligen betyder något för en. Och om en själv betyder något för dem.
En dag då man står med huvudet i handfatet fyllt med vatten och försöker dränka sig.
En dag då man klär av sig, skapar kropps-konst och häller sprit innuti och utanpå kroppen, tänder en cigg och ser vad som händer.
En sådan dag då dem öppna såren på armar och ben gråter sina blodtårar i takt med ens egna tårar.
En sådan dag man inte kan skilja på verklighet och dröm.
En sådan dag då man är säker på att det är sant.
En sådan dag då man ger efter för skuggorna.
Då man sväljer dem, blir ett med dem, låter dom styra var rakbladet ska placeras, hur hårt det ska tryckas in.
En sådan dag då skuggorna skrattar.
En sådan dag man sitter fast i deras svarta värld, med deras drakar.
En sådan dag man är helt naken, helt blottad.
Medans drakarna skär upp ens hud och får ens kropp att gråta med sina långa klor.
En sådan dag man bara skulle ge allt för att få lov att sluta andas.

Skriv ett svar