Killing an arab
Jag saknar ord för att förklara allt. Såg precis på Kalla Fakta om branden i gbg för några år sedan. Förra året kom det brandmän till vår skola och pratade om brandfaror och tog då upp branden i gbg, i närmare två timmar stod dem och pratade om branden och att vi skulle känna medlidande för de personer som blev av med släktingar, familj och vänner. Jag satt längst fram och hur mycket jag än tänkte och lyssnade så kunde jag inte känna något som helst för dem. Men nu, det känns som jag aldrig blivit så rörd någon gång. Folk dog, så jävla många dog och minst lika många överlevde med bränskador, fick amputera ben, armar och annat. Hur kan dessa killar/män leva med det dem har gjort? Hur kan dem njuta av sina egna liv när dem hela tiden vet att dem taigt livet av mer än 50 personer?
Hejsan!
Såg endel av detta program jag med, kommer dessutom ihåg hur proppfulla expressen och aftonbladet var med bilder från branden, helt sjukt. Visst blir man arg, jag fattar inte att någon kan göra någonting dylikt. Frågan är väl kanske också om de killar som gjort detta verkligen lever i samma verklighet som vi gör!!??
Tragiskt är det iaf för alla dem som fått sina liv förstörda pga av dessa killar.