Gegg
Nu sitter jag i soffan med en kopp te och tänker. Jag har läst egenom min blogg och det har fått mig att tänka.
Till jul, vilket är snart, så är det dags att söka in till gymnasium. Jag vet var jag vill gå och jag vet vad jag vill gå. Men just nu känns det rätt omöjligt att nå dit. Jag vet om att efter jul har jag ett halvår till på mig att höja mina betyg och att hålla dem, men för mig så känns det ändå som om mina julbetyg är avgörande. Det slog mig även att snart är allt över, allt det jag gått och oroat mig över sen 3an, mina slutbetyg. Det känns skönt. Men jag är sur på mig själv, för att jag sabbade 8an en del, visst det finns de som sabbade det ännu värre, en kille i a-klassen gick ut 8an med 7 IG. Men så mycket jag hade kunnat lyckas med i 8an. Syslöjden tex och idrotten. Det som även är väldigt jobbigt är att jag vet om att jag uppnår målen i alla ämnen, idrott är sådär halvt, men mer än det vet jag inte. Jag är jättenervös för om jag får behålla mitt mvg och mina vg:n eller inte. Tänk om jag inte har höjt mig alls i något ämne? Vad gör jag då? För just nu känns det som det ända jag gör är att plugga. Det är lov nu, och här sitter jag och skriver på mitt hkk-arbete och pluggar till ett No-prov. Sen vet jag inte om jag kommer orka 3 år med väldigt mycket plugg efter 9an. Det är iofs ett sommarlov mellan 9an och 1an, där jag bara kan ta det lungt. Men nej, jag vet inte alls. Och vad ska jag göra efter gymnasiet? Vart ska jag ta vägen då? Jag vill läsa i alla fall ett år i London, men vad vet jag inte. Jag vet inte ens vad dem har ett erbjuda. Och när jag går ut 3an så är jag myndig, herre gud. Och snart är jag 16, snart får jag övningsköra, men jag vet inte ens om jag vill det. Jag kommer bli en trafikfara. Men jag behöver ju inte övningsköra när jag är 16 bara för att jag får.
Men jag är glad, jag är glad för att jag tagit mig hit, även när allt känts omöjligt, även när jag velat dö. Och jag skär mig inte längre, jag är så otroligt glad över det. Jag är glad att jag slipper gå runt med skärsår på armar och ben, visserligen är det ärr jag går runt och visar nu, så är det ändå bättre. Det ger i alla fall ett bättre intryck än skärsår.
Kan Jesus, kan jag
Nenne, ta det lugnt. Jag fyller 18 om 1½ månad; jag har inte börjat övningsköra och jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Jag trodde inte heller att jag skulle palla tre år gymnasium med plugg, men jag saknar det, det är fan så mycket bättre än att bara slappa i tre år, tro mig!
Ta en sak i taget, det är bra att planera framåt, men lagom är bäst! Du hinner fundera ut vad du vill göra efter gymnasiet, de tre åren du läser på gymnasiet och du kommer hinna ändra dig flera ggr om, sedan är det inte säkert att det blir som man har tänkt i slutändan iaf, det kan ändra sig mycket och faktiskt till det bättre.
Jag visste precis vad jag skulle bli när jag blev “stor” när jag sökte till gymnasiet, men det är inte det jag gör idag och det har ändrat sig några gånger. För att vara helt ärlig gör jag det jag lovat mig själv att inte bli!!
Ibland dyker det upp nya ideer eller nya möjligheter som man inte tänkt på eller vetat om tidigare!!
Man vet aldrig vad livet har att erbjuda!
Sikta på betygen nu i första hand och ta det andra sen, men sluta inte fundera helt, viss tanke på framtiden kan vara utvecklande med, bara man inte oroar sig för mycket. Lagom är bäst!